Inlägg 3 – Tillsammans

Då var det sommar! Underbara sommar! Detta blir min första sommar på Österlen i Simrishamn. Spännande en ort som har ca: 15 000 invånare på vintern har runt 100 000 boende på sommaren. Jag sitter just nu på Café Kajen i Simrishamn en definitivt behaglig arbetsplats.

En sak jag ofta förundras (med många andra) över är vilka extrema konstraster jag tycker att det är mellan hur skola beskrivs i media och hur jag tycker att det faktiskt fungerar. Visst väldigt mycket kan bli bättre på vissa ställen är det väldigt bra och på vissa sämre med otydlig ledning dålig infrastruktur m.m.

 

En bit jag såg mycket fram emot i Creaza-rollen var att lära mig hur näringslivsdelen av skolbranschen är uppbyggd och fungerar. Som lärare var jag relativt omedveten om hur skolutveckling genom näringslivssidan av branschen ser ut. Jag är fortfarande väldigt grön och oerfaren på inom området. Det jag dock börjar lära mig är vilka de olika aktörerna är och vad de står för och vad deras mål med sin verksamhet är.

Det finns stiftelser som DiU och .SE, vi har oberoende konsultföretag som LearnIT24 och konsultföretag som är knutna till varumärken. Konsultföretagen erbjuder inspirationsföreläsningar, process-stöd, ledarskapsutveckling m.m. En gemensam nämnare är att samtliga vill göra svensk skola till så absolut bra som möjligt för att eleverna ska möta sin samtid med kunskap, redskap, kompetens och självförtroende för att kunna självförverkliga och utmana sig själva. Jag tror att en skolutvecklingsnyckel är att se helheten och det gemensamma målet med skolans uppdrag genom att involvera samtliga delar, skola, kommun, näringsliv, universitet och så klart politiken. Om vi tillsammans strävar mot att utveckla och förbereda eleven och skapa lärmiljöer i skolan som gör att skolvardagen blir likvärdig och inte ett lotteri beroende på var man bor. För det är nog där en del i problematiken ligger och när man i media lyfter skolan är det ju så klart inte där det fungerar man lyfter och det är ju ett problem att det inte fungerar fullt ut överallt. Näringslivsdelen tycker jag utifrån vad jag upplevt hittills är duktig på att fokusera på just huvuduppdraget lärandet för både elev, pedagog och organisation. Hade man inte gjort det hade inte verksamheterna kunnat existera tror jag. Man måste möta marknadens intresse och behov. 

En av mina roller i Creaza är just utbildning och pedagogisk stöttning av våra användare. Både pedagoger och elever. Det är en oerhört stimulerande utmaning att få ihop bryggan mellan rådande pedagogiska strömningar, grundläggande pedagogik och hur man kan optimera sin pedagogik med hjälp av tekniken. Jag har hittills inte mött en enda pedagog som inte vill. Men jag har mött många pedagoger som har svåra situationer i sina verksamheter och kommuner med dålig infrastruktur och ibland spretig ledning. Man skulle grovt kunna jämföra detta med en elev som verkligen vill lära sig men har det väldigt tufft i hemmet. Detta utmanar oss som lärare i att möta eleven/pedagogen där den är. Skillnaden är att vi lärare har ett ansvar och en möjlighet att påverka vår arbetsplats och kommun att verkligen ta sitt ansvar och skapa de förutsättningarna och lärmiljöerna som våra elever har rätt att ha i sin skolvardag. Jag vet att det är lätt att skriva och tänka och att det är tufft om man år efter år inte känner sig sedd eller hörd i sin organisation men samtidigt har vi inget val än att ta striden för alternativet att eleverna inte får den utbildningen de har rätt till kommer att få förödande konsekvenser. Tillsammans tror jag att vi klarar det och vi har redan kommit en bra bit på vägen genom olika lokala, regionala och nationella initiativ!

 

 

Min slutsats i detta sommarinlägg är att vi har viljan, styrkan och alla verktyg för att skapa en skola för alla elevers bästa utveckling. Bra kan vi bli bättre och vi kommer tillsammans ta nya stora steg mot en svensk skola som får ut sin fulla potential genom att kommun, skola, universitet, näringsliv och politik samverkar mot en skola där fokus ligger på att alla elevers bästa utveckling. 

Några ord på vägen och dessa är framförallt till politiker och media som svartmålar skolan:

Ju mer ljus du släpper in, desto ljusare blir världen du lever i. ~ Shakti Gawain

 Skön sommar önskar jag er!

Josef! 

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Inlägg 2 – Lika med olikheter

Hej! 

Då var det dags för inlägg nummer två. Sedan det första inlägget har jag varit på tre mässor, haft workshops och möten av blandad karaktär. Vardagen i Creaza är lika varierad som den var som lärare på en skola fast på ett annat sätt. Olika fast lika. Jag trivs med det och jag tror att det är nyttigt för mig att ständigt utmanas och röra mig mellan trygghetszonen och en bit utanför den.

Nu till lite reflektioner sedan sist. En av mässorna jag hunnit med var i Norge, Trondheim och heter NKUL. Det var spännande att träffa lärare och annat skolfolk från vårt grannland i väst. Vi har många likheter och arbetar fokuserat kring områden som IKT och formativt förhållningssätt. En del av de jag mötte beskrev problematiken kring att få elever och föräldrar att se viktigheten med skolan. Denna ”status” och erkännande tror jag att vi får på köpet när vi tar död på det så kallade skolspelet (tack Anders Holmgren för du satt ord på det för mig och  för många andra du möter). Det vill säga att vi tydliggör och kommunicerar våra förväntningar på elever, varför vi har dessa förväntningar och vägleder de genom ständig interaktion och guidning mot målet/förväntningen utifrån var eleven är. Genom att vi öppnar upp skolan mot samhället, omvärlden och vardagen. Görandet handlar inte om några slentrianmässiga uppgifter ”bara för att” utan uppgifterna är välbalanserade och välavvägda för att stimulera i nuet och förbereda och träna eleven för vad den behöver behärska i sitt kommande relations- och yrkesliv.

Exempel 1. Genom att låta eleverna argumentera för sin eller en åsikt i ett öppet socialt forum eller ett lokalt forum. Detta istället för att skriva uppsats som handlar om att de ska låtsas argumentera för något.

Exempel 2. Skapa och genomför en kurs inom ett specifikt område för dina egna eller yngre elever. Detta istället för att enbart gå igenom ”kapitel 5 om andra världskriget och svara på instuderingsfrågorna” eller ”kapitel 2” om olika naturtyper och svara på instuderingsfrågorna.

Nu raljerar jag så klart en hel del. Och jag vet att många lärare jobbar verklighetsnära med uppgifter som verkligen förbereder eleven på dess framtid.

Jag har i nuläget haft lite över tio workshop i olika delar av landet för olika pedagoger. Det som är slående är att förutsättningarna är extremt olika för de olika deltagarna. Det kan vara inom samma kommun fast olika rektors/skolområde samt mellan olika kommuner. Från att man som pedagog haft en egen digitalpryl i många år till att man ännu inte fått någon och inte vet när man får. Precis som i klassrummet med eleverna har alltså kursdeltagarna olika kunskaper och förutsättningar. Trots dessa olikheter tycker jag att vi hittar en gemensam ansats i lärandet och hur vi gör detta så bra som möjligt för våra elever! Angående att alla lärare i dagens svenska skola inte har en egen digitalpryl som arbetsredskap väljer jag att inte kommentera. Enough said!

På Skollyftet kan ni vill läsa om en metod för att synliggöra lärandet som jag utvecklade med mina elever på Magnarps skola. PMW en framgångskarta. Inlägget finner ni här. Skolforskaren Christian Lundahl lyfte bland annat denna metod på SETT i år och Anna Kaya bad mig skriva på Skollyftet. Jag är mycket tacksam och hedrad för detta!

På tal om avståndet mellan skolan och verkligheten vill jag tipsa om en serie blogginlägg och efterkommande debatt som startade genom att en elev, Elias Giertz,  uttryckte öppet på sin blogg sin åsikt om nationella prov. Första blogginlägget hittar ni här. Debatten pågår fortfarande och jag rekommenderar er att läsa inläggen och se tv-klippen. Elias diskussion behandlar bland annat  skoluppgifters utformning, verklighetsrelevans, press och stress samt hur löser man bäst en uppgift mm.

Besöker ni Nolamässan 12 juni kom gärna inom oss och säg hej!

Önskar er en härlig slutspurt av vt-13!

=)

Josef

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Inlägg 1- Introduktionen

Hej!  

Jag heter Josef Holmqvist. Jag har en examen som idrott och hälsa- samt naturkunskapslärare för högstadiet och gymnasiet. Jag tog min examen januari år 2010.  Under tiden på lärarutbildningen vikarierade jag flitigt på olika skolor samtidigt som jag tävlade i brasiliansk Ju-jutsu. Förutom min skolbakgrund har jag varit aktiv ledare inom scouting och kampsport sedan jag var 12 år gammal som ungdomsledare. Jag kan direkt informera er om att jag inte är ett språkgeni. Jag har korrekturläsare till mitt sidoprojekt. Det har jag inte här!

Jag har jobbat som lärare på Magnarps skola i Ängelholms kommun till slutet på november år 2012. Jag hade även skolutveckling och IKT i min tjänst där jag jobbat med införandet av 1:1, ett formativt förhållningssätt och internationalisering.  Nyckelområden enligt mig för dagens skola som måste fungera om skolan ska kunna utbilda och förbereda sina elever för deras samtid och arbetsliv. Just nu jobbar på Creaza som sverigefunktion.  På fritiden gör jag det som de flesta, tränar, umgås med familj och vänner. Jag driver även mitt sidoprojekt http://www.mistercool.se.

Denna blogg kommer att handla om mina reflektioner och funderingar utifrån där jag är just nu och den resa jag gör. Mina inlägg kommer att handla om bland annat skola, lärande, digitalisering, hälsa och samhälle.

Varför börjar jag blogga då?

Mitt bloggande står på två ben. Det första benet är för att skapa ett fönster och dela med mig av min vardag som nu är som sverigefunktion på utbildningsföretaget Creaza. Jag hoppas att genom att dela med mig om min resa kunna bidra om än väldigt lite till att skapa ännu en infallsvinkel i det dagliga flödet och bruset om skola, lärande och samhälle. Det andra benet är för mig själv. Jag ser alltså mitt bloggande så som man beskrev bloggande i dess begynnelse som en öppen dagbok.

Jag är övertygad om att jag kommer ha svårt att vara så flitig som ”storbloggarna” som levererar flera inlägg i veckan. Därmed är min ambition lägre. Runt ett inlägg i månaden är målbilden allt därutöver är extra.

Jag är ingen nybörjare i bloggvärlden även om man kan tro det. Jag har skrivit ett blogginlägg innan, delar av det kan ni läsa nedan!

Avslutningsvis tackar jag för er tid! Detta inlägg har precis som titeln indikerat varit en ren introduktion. Jag återkommer inom kort med Inlägg 2. Jag har inte bestämt rubrik på det än men det kommer att ge sig själv!

Innan jag lämna er och bloggen för denna gång, några ord på vägen från John Dewey:  ”Education is not a preparation for life; education is life it self!”

Nu kör vi!

För alla elever!  

I slutet på juli var jag och Fredrik och träffade Anders Holmgren i Borås. Anders är mitt uppe i den resan som vi påbörjat nu i och med bedömningspolicyn. Han lyfte fram vissa nyckelfaktorer under resans gång. En nyckelfaktor var just vikten av ett gemensamt språk och syn på lärande! En annan nyckelfaktor var att ta sig fram genom att hela tiden ta små steg. Just det här med att hela tiden ta små steg tror jag att det är viktigt att vi hjälper varandra med åt båda hållen. Både att hålla farten och att inte skynda iväg och vilja vara framme igår. Personligen har jag ofta mycket jag vill hinna med och jag kan nog behöva lite hjälp med att inte ta på mig för mycket och springa på hela tiden.

Tankar som snurrat mycket i mitt huvud i sommar är hur oerhört viktigt det är att vara ödmjuk i detta utvecklingsarbete. Vi måste på alla nivåer ha en förstående och tillmötesgående approach. Vi får inte känna att vi inte duger eller att det vi gjort innan är fel och ska kastas bort! Det handlar inte heller om att peka finger eller vara uppläxande mot varandra ”du måste göra si eller så”. Det är inte det detta handlar om. Jag är lärare. Vi är grymt bra på det vi gör. Varje dag gör vi vårt yttersta för våra elever. Så är det! Men ett av de första ”Magnarpsuttrycken” jag lärde mig var att vi inte kan sitta ”fat and happy”. Att då gå in och justera i vårt spel med syfte att förbättra det är känsligt. Jag har full förståelse för att det väcker känslor. Jag kan komma på mig själv med att uppleva det rätt så obekvämt att inse att jag kanske inte tänkt eller agerat 100% optimalt i en situation med mina elever. Då behöver jag påminna mig om att det är så här är det att jobba med skola och människor. Bara att lära av sin erfarenhet och göra bättre imorgon. Det finns ofta mer än ett rätt och man lär sig hela tiden nytt om elever, sig själv och sitt game. Man kan alltså om man vill hela tiden utvecklas och skapa ett bredare och bättre spel idag än igår. Eleverna behöver fler verktyg, och det som var bäst igår kan göras bättre idag och vi kan tillsammans utveckla och förädla vårt pedagogiska game. Genom att utgå från det vi har och ta in ny pedagogisk forskning och erfarenheter kan vi möta dagens elever på bästa tänkbara sätt. Gårdagens elever behövde vissa kvaliteter nutidens elever behöver samma kvaliteter och några till och lite mer spetsade för att vara förberedda för att kunna hantera sig själva i den samtid och arbetsliv som de kommer att ställas inför i sitt vuxna liv. För att förbereda eleven för detta måste vi i skolan hänga med i omvärlden, forskning och vardagen och träna eleverna för den verklighet de troligtvis kommer att komma ut i. Vi kan aldrig veta helt och hållet hur det kommer att se ut imorgon, men en sak är säker, det kommer inte att se ut exakt som igår! Så länge vi hela tiden gör vårt bästa, vilket vi gör, kommer vi att också att lyckas med detta är jag övertygad om!

 

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized